Resor med WXD

Vi Vaknade klockan 10. Det regnade.... Det fick bli frukost inne i husbilen. Städning i lokalen var fixad men oj oj oj så mycket det var att göra i köket! Det droppade in människor i omgångar som kom för att hjälpa till.  Vi kände att vi hjort vå del på natten så vi bestämde oss för en utflykt i omgivningen. Robert, Clary, Hubbe o Louie i den ena husbilen o Fidde, Vanessa o Elise i den andra drog i väg till Langelandsfjorden för att bada o se sig om lite.  Vi hämtade upp lilla familjen Renegård på hotellet o drog till Tirpitzmuseet. Det var ett tyskt slagskepp som stationerades i Altafjorden under andra världskriget. Historien avslutades med att Tirpitz efter flera försök sänktes i Tromsöfjorden med tusentalet av besättningen instängda i skrovet. Även om det bara var 8-9 grader i luften kände vi för ett bad. Vi åkte till Lathari badplats o där badade Åke o Johnny (bara för  att man ska bada på sommaren) Så väntade Sara och Martin på oss, Vi skulle ju äta....rester på bidos, myl

Klockan ringde vid åttatiden. Det blev ett morgondopp i Luleälven och efter frukost for vi iväg mot okänt mål. Nja, det var inte riktigt sant för Madde ville gärna åka till Buurträsk för att se hur man gör Västerbottenost, efter ett tips från våra väner P-O och Sonja Sjöberg. Men vi hann med elvakaffe i Kåge hamn också. Det var full rulle på vattnet. Semestern är fortfarande aktuell. I Burträsk fick vi en mysig beskrivning av myterna kring Västerbottenost. En del sanningar varvades med sånt som vi får bestämma själva vad vi tror på. Roligt! Faktum är att 100 000 liter mjölk lämnas in av bönderna runt Burträsk. Nästa anhalt blev Umeå. Staden har vi ju redan besökt på vår resa så vi letade oss ut till en ställplats med bra WIFI. Där fanns ström men jag hade glömt sladden i Alta! Madde hann gå in i Husbilsbutiken som ansvarar för ställplatsen och köpa en ny Där satt vi i servicehuset och uppdaterade bloggen. Äntligen bra bredband!

Morgon på Luosaavaraberget. Efter frukost städade Fidde, Vanessa och Elise sin husbil för att lämna in den och ta flyget till Stockholm. Hej sa vi till dem och for ner med buss i Kirunagruvan. Där finns 50 mil bilväg!   68000 ton järnmalm trandporteras varje dag med tåg till Luleå o Narvik för att skeppas iväg. På ett ett dygn tas det upp malm så man kan bygga sex eifelltorn. Vi kan skriva en blogg om gruvan men väljer att rekommendera ett besök och visa lite bilder här. Vi for vidare till Luleå via Gällivare och Överkalix. Vi passerade Polcirkeln och kände oss nästan som hemma ;-) Nu är det lite mörkare en stund på natten. Framme vid Luleå parkerade vi vid älven. Vi gick en lång promenad i stan och avslutade med ost och kex. Vi kunde kostatera att Luleå är mycket vackrare än vi trott. Mycket vatten, mycket båtar och många restauranger ner vid kajerna. Nästan som Stockholm eller Göteborg.

En sista tvagning i älven vid Bollo. Vi gick en runda och inte en människa syntes till. Hade alla åkt utan att säga farväl till oss? Nja, utom synhåll för oss hittade vi Sara sovande i en bil och några andra sov i en lavvå. Dessutom var ett gäng ute i båt och fiskade. Så tog vi då farväl av Sara och Martin vid älven. Våra husbilar och Villes motorcykel började färden mot söder. Det kändes fint och vemodigt att åka ifrån våra vänner . Vi har verkligen haft en fantastisk tid här uppe!!! Redan i Kautokeino stötte vi på Ville som var nära att få soppatorsk. Mmen när han väl hade fått bensin i tanken for han iväg och  stannade i princip bara för att tanka innan han kom hem till ÖR. Ja, ett kedjelås som gick av tvingade honom att ringa hem för att få hjälp men då var han redan i Gnosjö. 190 mil på ett och ett halvt dygn!!!! På bilden ser ni honom som en prick på vägen. Vi tog oss till Kiruna via Karesoando och väl där förenade vi oss med Fidde, Vanessa och Elise uppe

Ett samebröllop är inte slut efter två dagar, i alla fall inte detta! Den dag var vigd för laxfiske i Altaälven. Men innan dess skjutsade vi familjen Renegård till flygplatsen. Folke var på topphumör. Lyssna på hans nya ordförråd: Film kommer. tar för lång tid att lägga in på resande fot. Vi valde att ta hela familjen till Alta museum för att bese deras hällristningar. Historiens vingslag gjorde sig återigen påminda när vi så dessa fantastiskt välbevarade ristningar. Dessutom förundras man över hur människor kunnat leva här uppe i en tid som förmodligen var ännu kallare än den är idag. Det blev sen ännu ett bad i Lathari. Elise var modig. Hon var inte så förtjust i temperaturen. Att ta sig till älven och fiskeplatsen var inte det enklaste.Efter en hel del felnavigering hamnade vi vid Altaälvens brink och kunde parkera husbilen endast några meter från vattnet. Sara hade ordnat med eld och mat och vi kunde njuta av sceneriet. Laxfisket fic endast bedrivas av en fiskare i taget och

Upp o hoppa kl 7.30 för att åka till bröllopslokalen men innan dess äta frukost o duscha och göra oss i ordning för kyrkan. Linda, Elise och Johnny skulle ju spela och sjunga vid ceremonin. Generalrepetitionen satt bra och akustiken i Nordlyskatedralen var fantastisk! Kl 13.30 strömmade folket till och det var en vacker syn! Alla dessa färgglada dräkter med mängder av silversmycken som glänste i solljuset! Ceremonin var mycket vacker och något annorlunda än vår svenska vigsel. Prästens tal till brudparet fångade verkligen de två personerna som stod längst framme vid altaret! När våra barn sen sjöng (Med Dig vid min sida) så var inte ett öga torrt. !  Så gick avfärden till festlokalen. Väl framme var allting klart för att äta bidos, en slags kalops på ren, myltekräm, grädde och hjortron samt tårtor till tusen! Till detta dricks röd saft och inget annat. Det är kutym på samebröllop att man tar hänsyn till de som av olika skäl inte dricker alkohol. Bar fanns dock,

Vaknade vid 9.30..... vi var lite trötta idag efter allt jobb i natt. Det handlade mest om att göra färdigt inför morgondagen, styrka bröllopsklänningar o fixa lite. Vi hämtade  Linda, Johnny o Folke på flygplatsen.  Folke var på ett strålande humör Nu har även resten av husbilsgänget kommit. Fidde, Vanessa o Elise i en bil, Hubbe, Louie ,Robert  och Claire i bil nr 2. Nu är allt packat inför den stora dagen D i morgon

Mössan är på på Nordkap! Klockan är 9 men det är fortfarande tåke på Nordkap. Vi känner att vi fått valuta för pengarna och drar mot solen och Alta. Tjockan gör att vi har svart att se vägen och det gäller att ta det lugnt i kurvorna. Turistbussarna tycker att de har et eget spår så det gäller att hålla till godo med den del av vägen som finns kvar. Så småningom är vi nere på havsnivån och solljuset återvänder. Ett ljus i tunneln!. Det blir sol söderöver. Vägen tillbaks ger nya upplevelser. Det finns mer tid för att se vad som finns längs vägen. Många fiskar lax i vattendragen. Cyklister med stor packning kämpar för att nå målet. Det är lite enklare för alla äldre medelålders motorcyklister som även de bestämt sig för att Nordkap är en del av livsmålen. Efter sedvanligt 11-kaffe hamnar vi i Alta och vi tar oss direkt till Lathari badplats! Här är det välordnat och ganska varmt i vattnet. Temperaturen ligger på ca 16 grader. Helt OK! Även här badar jag solo. Är jag det end

Vår privata användning av nätet och mobila enheter gör att vi förväntar oss  ha en möjlighet att vara uppkopplade oavsett var vi befinner oss. Norden är i topp när det gäller IT-infrastruktur, ändå visar det sig vara en sanning med modifikation när vi med husbilen tar oss från Växjö till Nordkap. Alltför ofta är det svårt med att skriva i vår blogg och bilder går inte alltid att ladda upp eller ned. På Nordkap finna Wifi i utställningen men dimman gör att uppkopplingen kommer och går. Telefonen fungerar dock bra och uttrycket “inte utan min mobil” visar sig än en gång vara sann. Utanför entrén gräver man nya anslutning till biljettkontoret några hundra meter nerför berget. Naturligtvis vill vi kommunicera med våra nära och kära även på semestern. kanske mer då än annars då vi räknar med att vi har tid för att umgås, även om det sker virtuellt. En blogg eller medddelande via Messenger ger  möjjlighet att nå många på en gång vilket är precis det vi vill. Hur som helst så

Upp o hoppa vi ska till Nordkap! Efter att ha tagit farväl till bröllopsbestyren för ett tag  bordar vi WXD och kl:10.15 är vi på väg. Då har vi även handlat lite färska räkor att fira med ikväll samt gott bröd till frukost. Vi kör upp i fjällvärlden,  hittar slalombackar och fiskesjöar och många fina fjällstugor längs vägen. Vi hittar även en vacker plats för 11-kaffe och ännu så länge inga knott anhopningar. Det började bli smalt på vägen och det innebar max 70 km/h på mätaren men mah ska inte ha bråttom i ett landskap som detta, och det har vi ju inte heller. Efter ca 10 mil stannade vi vid en fantastisk fin rastplats i en vik med vattenfall och klapperstenstrand. Där tog vi vårt första bad i Norra ishavet. Visst låter det härligt!? Norra Ishavet!! Vi kör vidare på vindlande vägar o tunnlar, Den längsta är Nordkaptunneln som är 6.8 km. Att komma in i dessa tunnlar från fullt solsken var som att köra in i en tunnel utan att ha ljuset tänt! En läskig erfarenhet. De tog

Klockan är 2 på natten i midnattssolens land och jag kan inte sova...... Här behöver man ingen väckarklocka.Två renar med "koklocka" runt halsen gick mellan husbilarna kl 5.... Nu frukost i husbilen, har fått känna av myggorna...... Morgonen började kall o mulen men nu är det varmt Efter frukost mm så är vi åter i väg kl 9.56 och ser fram mot att denna dag nå vårt första mål, Alta! /Madde Midnattssol i Muonio Utan några problem med tullen i Norge var förhoppningen att dricka 11 kaffe (kl 12) på en vacker plats men blinningar o mygg höll än en gång på att äta upp oss.. Vi närmade oss Kautokeino och familjen Persson/Eira. Väl framme  i Kautokeino hittade vi enkelt till familjen. De visade in oss på vägen till Saras mammas hus. Kul att träffa gänget. Martin Persson - vägvisare i knottens paradis, Kautokeino. Vi packade in saker som ska med till Alta, kartonger, hjortron från frysen, o mycket mer som Sara har antecknat i sin bröllopsbok.,..vi i husbilen, Janne i

Så var det dags att ge sig på den etapp som vi räknade som tråkig och enformig. Då menar vi turen upp från Haparanda till Kautokeino. Vi startade med 11-kaffe vid Tornio älv mitt inne i Haparanda. Älvens vattenstånd var extremt högt beroende på den sena snösmältningen. Vi körde runt i stan ett tag och upptäckte att det var ganska dött och slitet. Vi beslöt oss för att ta vägen genom Finland först efter att vi åkt  en bit upp längs älven och satte fart mot vårt första stopp, Kukkolaforsen. Det visade sig vara en fullträff!! Full fart på fallet och siken hade börjat komma till. Här håvar man sik som står och vilar sig i hålor på strömmens botten. Det var spännande att se hur man gjort i alla tider och att det fortfarande var effektivt. Verksamheten vid forsen är nu museum och väl värt ett längre besök. Vi åkte därifrån med varm, nyrökt sik och ett fint minne. Vid Övertorneå tog vi över till finska sidan av älven och därmed bättre vägar. Fina vyer avlöste varandra och det är tydl