DAG 5
Så var det dags att ge sig på den etapp som vi räknade som tråkig och enformig. Då menar vi turen upp från Haparanda till Kautokeino. Vi startade med 11-kaffe vid Tornio älv mitt inne i Haparanda. Älvens vattenstånd var extremt högt beroende på den sena snösmältningen. Vi körde runt i stan ett tag och upptäckte att det var ganska dött och slitet. Vi beslöt oss för att ta vägen genom Finland först efter att vi åkt en bit upp längs älven och satte fart mot vårt första stopp, Kukkolaforsen.
Det visade sig vara en fullträff!! Full fart på fallet och siken hade börjat komma till. Här håvar man sik som står och vilar sig i hålor på strömmens botten. Det var spännande att se hur man gjort i alla tider och att det fortfarande var effektivt. Verksamheten vid forsen är nu museum och väl värt ett längre besök. Vi åkte därifrån med varm, nyrökt sik och ett fint minne.
Vid Övertorneå tog vi över till finska sidan av älven och därmed bättre vägar. Fina vyer avlöste varandra och det är tydligt att Tornedalen är ett aktivt jordbruksområde även om det var mer aktiva bönder där förr, men, det känner vi ju igen från alla delar av Norden. Det känns ändå märkligt att vi befann oss strax söder om polcirkeln och ändå kunde blicka ut över stora potatisfält och jordgubbsplanteringar. Såväl syrén som fläder stod i full blom.
Nu var det dags nästa överraskning, renar på vägen! Stora som små! De hade definitivt inte bråttom och såg oss som något som inte hade rätt till väg. Vi insåg att detta var vägrenar. Anledningen att de befinner sig på vägen är att det är mindre med knott och mygg där samt att det är bra bete längs vägkanten. På vägen upp blir det till att hålla utkik hela tiden. Vi vill inte lägga en dag på polisanmälan och skadeståndskrav från renägare osv.
Kl 15.40 passerade vi polcirkeln och då var det dags för nästa stopp längs älven. Nu skulle vi äta sik på knäckemacka!
Jag gick ner till den soliga älvkanten i tanken att bada. Sju sekunder senare vara jag uppe vid husbilen och hade sällskap utav mygg, knott och bromsar i svärm. In i bilen igen! Där smakade siken som bäst. Det är bara att inse att vi nu verkligen är i mygghelvetet.
Efter en ganska kort dagsetapp på 27 mil så tar vi in mot Muonio och hittar en camping i direkt anslutning till en badplats vi Muonioälven som Torneälven bytt namn till. Solen låg på bra och det fick mygg och knott att hålla sig lite på avstånd. Myggoljan hjälpte naturligtvis till. Det gick till och med bra att ta ett dopp i älven. Jag gillar ju vatten!!
Lag om till att fläskkotletter och råstekt potatis var framdukat fick vi besök av Herr Ren. Ståtlig att skåda spatserade han in till oss för en stunds fotosession. Madde klappade honom på hornen. Senare fick vi veta att man inte ska klappa härkar, rentjurar, då de kan vara ganska ilskna.
Det visade sig vara en fullträff!! Full fart på fallet och siken hade börjat komma till. Här håvar man sik som står och vilar sig i hålor på strömmens botten. Det var spännande att se hur man gjort i alla tider och att det fortfarande var effektivt. Verksamheten vid forsen är nu museum och väl värt ett längre besök. Vi åkte därifrån med varm, nyrökt sik och ett fint minne.
Vid Övertorneå tog vi över till finska sidan av älven och därmed bättre vägar. Fina vyer avlöste varandra och det är tydligt att Tornedalen är ett aktivt jordbruksområde även om det var mer aktiva bönder där förr, men, det känner vi ju igen från alla delar av Norden. Det känns ändå märkligt att vi befann oss strax söder om polcirkeln och ändå kunde blicka ut över stora potatisfält och jordgubbsplanteringar. Såväl syrén som fläder stod i full blom.
Nu var det dags nästa överraskning, renar på vägen! Stora som små! De hade definitivt inte bråttom och såg oss som något som inte hade rätt till väg. Vi insåg att detta var vägrenar. Anledningen att de befinner sig på vägen är att det är mindre med knott och mygg där samt att det är bra bete längs vägkanten. På vägen upp blir det till att hålla utkik hela tiden. Vi vill inte lägga en dag på polisanmälan och skadeståndskrav från renägare osv.
Kl 15.40 passerade vi polcirkeln och då var det dags för nästa stopp längs älven. Nu skulle vi äta sik på knäckemacka!
Jag gick ner till den soliga älvkanten i tanken att bada. Sju sekunder senare vara jag uppe vid husbilen och hade sällskap utav mygg, knott och bromsar i svärm. In i bilen igen! Där smakade siken som bäst. Det är bara att inse att vi nu verkligen är i mygghelvetet.
Efter en ganska kort dagsetapp på 27 mil så tar vi in mot Muonio och hittar en camping i direkt anslutning till en badplats vi Muonioälven som Torneälven bytt namn till. Solen låg på bra och det fick mygg och knott att hålla sig lite på avstånd. Myggoljan hjälpte naturligtvis till. Det gick till och med bra att ta ett dopp i älven. Jag gillar ju vatten!!
Lag om till att fläskkotletter och råstekt potatis var framdukat fick vi besök av Herr Ren. Ståtlig att skåda spatserade han in till oss för en stunds fotosession. Madde klappade honom på hornen. Senare fick vi veta att man inte ska klappa härkar, rentjurar, då de kan vara ganska ilskna.
 |
| Herr Ren är på besök. |
Kommentarer
Skicka en kommentar