Resor med WXD

Mössan är på på Nordkap! Klockan är 9 men det är fortfarande tåke på Nordkap. Vi känner att vi fått valuta för pengarna och drar mot solen och Alta. Tjockan gör att vi har svart att se vägen och det gäller att ta det lugnt i kurvorna. Turistbussarna tycker att de har et eget spår så det gäller att hålla till godo med den del av vägen som finns kvar. Så småningom är vi nere på havsnivån och solljuset återvänder. Ett ljus i tunneln!. Det blir sol söderöver. Vägen tillbaks ger nya upplevelser. Det finns mer tid för att se vad som finns längs vägen. Många fiskar lax i vattendragen. Cyklister med stor packning kämpar för att nå målet. Det är lite enklare för alla äldre medelålders motorcyklister som även de bestämt sig för att Nordkap är en del av livsmålen. Efter sedvanligt 11-kaffe hamnar vi i Alta och vi tar oss direkt till Lathari badplats! Här är det välordnat och ganska varmt i vattnet. Temperaturen ligger på ca 16 grader. Helt OK! Även här badar jag solo. Är jag det end

Vår privata användning av nätet och mobila enheter gör att vi förväntar oss  ha en möjlighet att vara uppkopplade oavsett var vi befinner oss. Norden är i topp när det gäller IT-infrastruktur, ändå visar det sig vara en sanning med modifikation när vi med husbilen tar oss från Växjö till Nordkap. Alltför ofta är det svårt med att skriva i vår blogg och bilder går inte alltid att ladda upp eller ned. På Nordkap finna Wifi i utställningen men dimman gör att uppkopplingen kommer och går. Telefonen fungerar dock bra och uttrycket “inte utan min mobil” visar sig än en gång vara sann. Utanför entrén gräver man nya anslutning till biljettkontoret några hundra meter nerför berget. Naturligtvis vill vi kommunicera med våra nära och kära även på semestern. kanske mer då än annars då vi räknar med att vi har tid för att umgås, även om det sker virtuellt. En blogg eller medddelande via Messenger ger  möjjlighet att nå många på en gång vilket är precis det vi vill. Hur som helst så

Upp o hoppa vi ska till Nordkap! Efter att ha tagit farväl till bröllopsbestyren för ett tag  bordar vi WXD och kl:10.15 är vi på väg. Då har vi även handlat lite färska räkor att fira med ikväll samt gott bröd till frukost. Vi kör upp i fjällvärlden,  hittar slalombackar och fiskesjöar och många fina fjällstugor längs vägen. Vi hittar även en vacker plats för 11-kaffe och ännu så länge inga knott anhopningar. Det började bli smalt på vägen och det innebar max 70 km/h på mätaren men mah ska inte ha bråttom i ett landskap som detta, och det har vi ju inte heller. Efter ca 10 mil stannade vi vid en fantastisk fin rastplats i en vik med vattenfall och klapperstenstrand. Där tog vi vårt första bad i Norra ishavet. Visst låter det härligt!? Norra Ishavet!! Vi kör vidare på vindlande vägar o tunnlar, Den längsta är Nordkaptunneln som är 6.8 km. Att komma in i dessa tunnlar från fullt solsken var som att köra in i en tunnel utan att ha ljuset tänt! En läskig erfarenhet. De tog

Klockan är 2 på natten i midnattssolens land och jag kan inte sova...... Här behöver man ingen väckarklocka.Två renar med "koklocka" runt halsen gick mellan husbilarna kl 5.... Nu frukost i husbilen, har fått känna av myggorna...... Morgonen började kall o mulen men nu är det varmt Efter frukost mm så är vi åter i väg kl 9.56 och ser fram mot att denna dag nå vårt första mål, Alta! /Madde Midnattssol i Muonio Utan några problem med tullen i Norge var förhoppningen att dricka 11 kaffe (kl 12) på en vacker plats men blinningar o mygg höll än en gång på att äta upp oss.. Vi närmade oss Kautokeino och familjen Persson/Eira. Väl framme  i Kautokeino hittade vi enkelt till familjen. De visade in oss på vägen till Saras mammas hus. Kul att träffa gänget. Martin Persson - vägvisare i knottens paradis, Kautokeino. Vi packade in saker som ska med till Alta, kartonger, hjortron från frysen, o mycket mer som Sara har antecknat i sin bröllopsbok.,..vi i husbilen, Janne i

Så var det dags att ge sig på den etapp som vi räknade som tråkig och enformig. Då menar vi turen upp från Haparanda till Kautokeino. Vi startade med 11-kaffe vid Tornio älv mitt inne i Haparanda. Älvens vattenstånd var extremt högt beroende på den sena snösmältningen. Vi körde runt i stan ett tag och upptäckte att det var ganska dött och slitet. Vi beslöt oss för att ta vägen genom Finland först efter att vi åkt  en bit upp längs älven och satte fart mot vårt första stopp, Kukkolaforsen. Det visade sig vara en fullträff!! Full fart på fallet och siken hade börjat komma till. Här håvar man sik som står och vilar sig i hålor på strömmens botten. Det var spännande att se hur man gjort i alla tider och att det fortfarande var effektivt. Verksamheten vid forsen är nu museum och väl värt ett längre besök. Vi åkte därifrån med varm, nyrökt sik och ett fint minne. Vid Övertorneå tog vi över till finska sidan av älven och därmed bättre vägar. Fina vyer avlöste varandra och det är tydl

Tyst och lugnt har det varit när vi  vi övernattat på Bjuröklubb. Frukost allena vid en liten sandstrand med klart vatten utgjorde en bra start på dagen. Åke har bestämt att han ska bada sig igenom Norrland så naturligtvis blev det ett morgondopp innan vi styrde kosan vidare mot Skellefteå. På vägen stannade vi till På Byske marknad och smakade på souvas gjort på älgkött. Vi kom i slang med lokalbefolkningen som ursäktade det kalla vädret men prisade samtidigt att den låga temperaturen på 14 grader höll myggen borta. Souvas på älgkött Efter inköpa av gräddbullar for vi vidare mot Pite Havsbad.Väl framme insåg vi att anläggningen var en enda stor familjecamping med tivoli och westernridning mm. Inget för oss alltså. Det blev till att åka vidare till Kalix för att fylla på provianten och därefter landade vi  i Haparanda hamn en mil väster om , ja just de, Haparanda. Här är det riktigt mysigt med tillgång till allt som behövs för en husbilsfamilj. I stuga

Vi vaknade till strålande sol och frukosten avåts i det fria med bron i bakgrunden. husbilsåkare är ett kommunikativt släkte, man inte bara vinkar till varandra när man mötas på vägen, man pratar med varandra på ställplatserna också. Så efter avsked utav Arvikaparet i en Kauss for vi själva vidare mot norr. Höga kusten är sååå vacker! Det är bara att njuta. Dessutom är det smidigt att ta ett stopp för ett dopp. Första dyket blev i sjön Åtan som var mörk som en tjärn. Madde är en bra fotograf! Det var lite tidigt för elvakaffet så vi rullade vidare i det vackra landskapet. Ett antal berg och dalar senare så hittade vi Salusand vid Saluböle. Det visade sig vara en havsvik med sandstrand och friskt , härligt bräckt vatten. Där satt elvakaffet inte i halsen. Liiite salt vatten=bräckt vatten Reslusten gjorde sig påmind och vi stannade denna gång inte förrän i Umeå. Ö-vik fick vänta till hemfärden. Då tar vi även ett bad i Stöcksjön för att se om det finns några svallvågo

Så har vi då startat vår resa till Martin och Saras bröllop. Ett äkta samebröllop med 1100 inbjudna gäster! Mer om det senare. Först ska vi ta oss upp till Nordkap genom hela Sverige och Finland. Vi startade den 18 juli kl 9.00. Så här skrev Madde i dagboken: - Upp och hoppa klockan sex för att säga hejdå till Elise och packa in det sista i bilen. Kanonväder men bara nio grader. Janne och Ulla kikade in innan deras buss gick mot Växjö för vidare befordran  med tåg och flyg till Alta. Efter en runda till familjen Renegård och Kerstin tankade vi på oljeshejkerna i Ör. Nu ska vi mäta bränsleförbrukning! Elvafikan vid Brahehus satt bra och nu drar vi vidare mot Flygmuseet i Linköping som vi naturligtvis missar!!!. Vi tar det på hemvägen ;-) Uppsala nästa. Sommar i hörlurarna. Efter lite proviantering så beslutar vi att dra vidare mot Axmar brygga norr om Gävle. Där fick vi sista platsen. Nu blir det räkor och vin.

Dag 2 Efter att han solat, motionerat o druckit 11-kaffe drog vi till Ljusne o tankade. Vi fortsatte på Jungfruvägen till Söderhamn där vi var framme kl 13.32.   Promenad i Söderhamn med många steg  upp för Norra berget  till Oskarsborg ocj därefter lunch med pankopanerad spättafilé. Därefter  så drog vi E4:an förbi Hudiksvall o Sundsvall (tar vi på hemvägen;-) till Härnösand o Högakustenbron där vi njuter av utsikten o stannar över natten. Nu har vi kört 86 mil o är värda ett glas rosé.